| Standard för Rhodesian Ridgeback FC1 146
STANDARD FÖR RHODESIAN RIDGEBACK FCI 146
ORIGINALSTANDARD 1996-12-10
FCI-STANDARD 1996-12-10; engelska
SKK:S STANDARDKOMMITTÉ 1998-03-25
Ursprungsland/Hemland
Södra Afrika
Användningsområde
Rasen används fortfarande till jakt i många delar av världen men
den är i synnerhet erkänd som vakt- och familjehund.
FCI-klassifikation
Grupp 6, sektion 3. Utan arbetsprov
Bakgrund/Ändamål
Rhodesian ridgeback är hittills den enda erkända hundrasen som har
sitt ursprung i södra Afrika. Ursprunget kan härledas till Kap
kolonin i södra Afrika där de tidiga nybyggarnas hundar korsades
med halvdomesticerade, ridgeförsedda jakthundar. Man jagade främst
med par eller tre hundar. Den ursprungliga funktionen hos rhodesian
ridgeback, eller lejonhunden, var att spåra viltet, speciellt
lejon, och genom stor vighet kunna ställa det tills jägaren hann
fram. Den ursprungliga standarden som nedtecknades 1922 av F.R.
Barnes i Bulawayo, Rhodesia (nuv. Zimbabwe) var baserad på texten
i dalmatinerstandarden. Standarden för rhodesian ridgeback erkändes
av South African Kennel Union 1926.
Helhetsintryck
Rhodesian ridgeback skall vara en välbalanserad, kraftfull, muskulös,
rörlig och aktiv hund. Den skall ha symmetrisk helhet, kapacitet
för stor uthållighet och tämligen stor snabbhet. Tonvikten skall
vara; vig rörlighet, elegans och sundhet utan någon tendens mot
massivitet. Rasens egenhet är ridgen (ryggens hårkam) vilken är
formad av hår som växer i motsatt riktning mot den övriga pälsen.
Ridgen är rasens adelsmärke. Den skall vara klart definierad,
symmetrisk och avsmalna mot den punkt på ryggen, där höftbenen
framträder. Den skall börja omedelbart bakom skuldrorna och fortsätta
mot höftbenen. Ridgen får bara ha två kronor, vilka skall vara
identiska och placerade mitt för varandra. Den nedre delen av
kronan får inte sträcka sig längre än till en tredjedel av ridgens
längd. Bredden på ridgen är i medeltal upptill 5 cm.
Uppförande/Karaktär
Rasen skall ha ett värdigt, intelligent uppträdande, reserverad mot
främlingar utan att visa aggressivitet eller skygghet.
Huvud
Huvudet ska vara tämligen långt (bredast mellan öronen).
- Skallparti: Avståndet
mellan nackknöl och stop skall vara detsamma som avståndet
från stop till nosspets. Skallen skall vara flat och bred
mellan öronen. Den skall vara fri från rynkor när hunden är
i vila.
- Stop: Stopet skall vara relativt väl markerat och inte i rak linje från
nos till pannben.
- Nostryffel: Nostryffeln skall vara svart eller brun. Svart nostryffel åtföljs
av mörka ögon och brun nostryffel av bärnstensfärgade ögon.
- Nosparti: Nospartiet skall vara långt, djupt och kraftfullt.
- Läppar: Läpparna skall vara torra och stramt åtliggande mot käkarna.
- Käkar/tänder: Käkarna
skall vara kraftiga med ett korrekt, regelbundet och komplett
saxbett. Tänderna skall vara välutvecklade, särskild hörntänderna.
- Kinder: Kinderna skall vara flata.
- Ögon: Ögonen skall vara måttligt brett ansatta, runda, klara och livfulla
med ett intelligent uttryck. Ögonfärgen skall harmoniera med
pälsfärgen.
- Öron: Öronen ska vara ganska högt ansatta, medelstora, tämligen breda
vid basen och gradvis avsmalna mot spetsarna, som skall vara
avrundade. De skall bäras tätt intill huvudet.
Hals
Halsen ska vara ganska lång, kraftfull och fri från lös halshud.
Kropp
- Rygg: Ryggen skall vara kraftfull.
- Länd: Ländpartiet skall vara starkt, muskulöst och lätt välvt.
- Bröstkorg: Bröstet
skall vara mycket djupt och rymligt men får inte vara för
brett. Bröstkorgen skall nå ner till armbågarna. Revbenen
skall vara måttligt välvda, aldrig tunnformade. Förbröstet
skall vara synligt, sett från sidan.
- Svans: Svansen skall vara medellång, kraftig vid roten, utan att verka
grov, och gradvis avsmalna mot spetsen. Den får varken vara
för högt eller för lågt ansatt och skall bäras i en svag båge
uppåt, aldrig ringlad.
Extremiteter
- Framställ: Frambenen
skall vara absolut raka, starka med kraftig benstomme. Sedda
från sidan skall frambenen vara bredare än de är sedda framifrån.
- Skulderblad:
Skuldrorna skall vara sluttande, torra och muskulösa och tyda
på snabbhet.
- Armbåge: Armbågarna skall sluta tätt intill kroppen.
- Mellanhand: Mellanhänderna
skall vara starka med lätt fjädring.
- Tassar: Tassarna skall vara kompakta och runda
med väl välvda tår. Trampdynorna skall vara härdiga och elastiska
och skyddade av hår mellan tår och dynor.
Bakställ
Bakställets muskulatur skall vara stram och välutvecklad.
- Knäled: Knävinkeln skall vara god.
- Has: Hasorna skall vara lågt ansatta.
- Tassar: Baktassar, se framtassar.
Rörelser
Rörelserna skall vara vägvinnande, fria och aktiva.
Päls och färg
Pälsen ska vara kort och tät, slät och glänsande, men varken ullig
eller silkesmjuk. Pälsfärgen får variera från ljus till röd vetefärg.
Lite vitt på bröst och tår är tillåtet, men större vita fläckar
på bröst, buk och ovanför tassarna är inte önskvärt. Mörkt nosparti
och mörka öron är tillåtet. Överdrivet och genomgående med svarta
pälshår är högst oönskat.
Mankhöjd
Önskvärd höjd för hanhund: 63-69 cm. Önskvärd höjd för tik: 61-66
cm
Vikt
Önskvärd vikt för hanhund: 36,5 kg (80 lbs). Önskvärd vikt för
tik: 32 kg (70 lbs)
Fel
Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande
till graden av avvikelse.
Testiklar
Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och
normalt belägna i pungen. |